Okänd värld
på spruckna glasskärvor
målar jag bilder
som drömmarna skänkt
av det trasiga
och brustna
bildas i din blick nya världar
och i det gungande havet vaknar livet
Inte självupplevt
på golvet
en blodig mattkniv
ditt vridna hånskratt
fastnade
mitt på näthinnan
levde ett eget liv där
i flera år
brast och vred
mitt hjärta till
oigenkännlighet
jag älskade och hatade
och växlade mellan detta
tills jag inte visste
vad som var vad
vad det var
som
spräckte mina sömmar
och till slut
fanns lösningen
inuti mig
jag födde den
när jag födde dig
även om jag ännu
(oftast på natten)
känner din blodsstank
kan jag nu se
att svart är svart
och vitt är vitt
och minnet av dig
ska aldrig mer
få mig att falla
Förälskad
Fastän jag nyss hade ätit
svarade jag ja
För jag ville inte gå hem
Mitt ofödda barn
Jag längtar efter en hand
en hand jag aldrig hållit i min
Jag längtar efter en blick
en blick som jag aldrig har känt
Att knyta ett kärlekens band
och få känna jag är bara din
När tillvaron mening nu fick
det viktigaste i livet har hänt
Om allting annat tas från mig
om inget av värde består
Av kärlek till dig ska jag väva
livets silvertråd av kärlekens garn
Jag väntar så ivrigt här på dig
jag har väntat i dagar och år
All oro och sorg du upphäva
Jag älskar dig mitt ofödda barn
Passion
Höften
som månens skärva
en linje
av lust
En kurvas form
varm sommarhud
Håret uppsatt
en fjäder mot din nacke
kittlandes
tungans vingslag
Huvudet bakåt
halsen tryggt oskyddad
Pulsen vibrerar
under munnen
Nakna händer
mjukt
över axlar
varsamt ner
Läpparna mjukt
ivriga
mot skuldran
Natt till tröst
Kvarglömd i ett eko
av höstlövens fall
Låt nattens mörker
omsvepa min spegelbild
Lägger natten försiktigt
i mina kupade händer
Minnesbild
Rummet tiger
men luften berättar
du
är arg
Din tystnad
som bestämd hand
runt
min arm
Kramar åt
din blick bränner
rakt
djupt in
Kvävande tystnad
med halsen fylld
av
osagda ord
Fann liv igen
Livets dofter nådde mig i natt,
Det var som jag fann liv igen
Jag fyllde mina lungor med dina andetag,
Och jag andades lugnt och stilla
Livets dofter nådde mig i natt,
Det var som jag fann ro igen
Smärtans svarta saknad försvann
Genom dina stilla andetag
Jag fann liv igen
Jag föll en natt
Jag föll en natt
i månens skugga
just innan dagen föds
bakom träden
vid horisonten
Mindes din röst
hur du sa till mig
jag vill känna
din varma hand
du gör mig trygg
Kom sätt dig här
bredvid mig
Låt oss känna
innan sommaren
lämnar marken
Än spelar himlen
syrsornas sång
ur doften av ljus
i ditt hår
en röst så klar
Ur askan av minnen
reser sig solen
Vi sitter tysta
mitt i morgonljuset
Försiktigt leende
Den gråaste dan på året
Det var den gråaste dan på året
Hela sommaren var i övrigt fin
Just den dagen föll himlens tårar
Genom sorglig blekgrå gardin
Jag smekte din panna
Sjuttiofem timmar till ett slut
Så stilla du falnade
Tystnade och andades ut
Händer skakar
Händer skakar
Inte av ålder
Inte av oro
Du behöver inte
fråga
Varför
Du vet
Glaset mot munnen
Vatten på hakan
Leende ögon och munnen
Leende ögon o munnen
En blick o jag försvann
Jag trodde blåögt o evigt
Drömmen ännu ej sann
Doften på kudden
Av att du varit där
Nu rinner salt över huden
Längtan o hjärtats begär
Mina tårar varma o salta
blicken dimmigt grund
Dagar o nätter av längtan
Av längtan efter ännu en stund
Men jag försöker tänka klarare
Sköljer ur min blick
Vill minnas glada stunderna
Dagarna vi fick
Men min sorg är lite hårdare
Lite större än igår
Tomheten som fyller mig
Längtan av minnenas spår
Mina tårar varma o salta
blicken dimmigt grund
Dagar o nätter av längtan
Av längtan efter ännu en stund
Om det fanns nåt jag kunde säga
Nånting jag borde ha gjort
Låt det komma till mig
Så vi kan återvända fort
Mötte varma bruna
Mötte varma bruna
med mina sorgsna blå
tomheten i djupet
kanske för svår att förstå
träden växlar färg
livet väcks nu åter
ingen kan nog se
att mitt leende faktiskt gråter
Fåglar vänder lyckliga
siktar grönt norrut
för mig långa vägar,
eviga nätter utan slut
Hur tomt kan fyllnad kännas,
hur mättad kan tomhet va
Samma sol och samma himmel
Vi vill ju bara ha det bra
Ingen brådska,
vi är där vi är
På stigen som leder framåt
tusen viljor, saknad, begär
Till min bror
Jag minns vårt barndoms pojkrum
som vi delade, jag och du
Med affischer och skivor på väggen
så många dagar sen nu
Vi har blivit vuxna
du kanske mer än jag
Hur vi än väljer att leva
så finns liv ännu kvar
Du finns alltid vid min sida
Precis som du gjorde då
när jag som mest behövde dig
Minnen svåra att förstå
Vi gick stigen uppför berget
Samma spår som hon och jag
Du gick stark och tyst
när jag gick stum och svag
Vi satte oss på bänken
i gläntan i solens sken
Vi talade om livet och tiden
och om det som ska komma sen
Jag vet inte om jag någonsin
tackat dig för att
du fanns där bredvid mig
när dagen blev så svart
Men jag skriver dessa rader
hoppas du ska förstå
att jag älskar dig brorsan
lika mycket nu som då
Jag hoppas jag kan få finnas
där för dig som du fanns för mig
någon gång om du behöver mig
vill jag vara stark för dig
Du får tycka mina ord är fåniga
du får skratta om du vill
Men dom flödar ur ett naket hjärta
Som är lyckligt att du finns till
Höst i blodet
gråa moln
täcker dina ögon
din blick
varm i mina
värm oss
höst i blodet
skrikande måsar
berättar livet kommer
med livfulla
blå, skuggorna längre
