Mötte varma bruna
Mötte varma bruna
med mina sorgsna blå
tomheten i djupet
kanske för svår att förstå
träden växlar färg
livet väcks nu åter
ingen kan nog se
att mitt leende faktiskt gråter
Fåglar vänder lyckliga
siktar grönt norrut
för mig långa vägar,
eviga nätter utan slut
Hur tomt kan fyllnad kännas,
hur mättad kan tomhet va
Samma sol och samma himmel
Vi vill ju bara ha det bra
Ingen brådska,
vi är där vi är
På stigen som leder framåt
tusen viljor, saknad, begär
Kommentarer
Trackback
