Till min bror
Jag minns vårt barndoms pojkrum
som vi delade, jag och du
Med affischer och skivor på väggen
så många dagar sen nu
Vi har blivit vuxna
du kanske mer än jag
Hur vi än väljer att leva
så finns liv ännu kvar
Du finns alltid vid min sida
Precis som du gjorde då
när jag som mest behövde dig
Minnen svåra att förstå
Vi gick stigen uppför berget
Samma spår som hon och jag
Du gick stark och tyst
när jag gick stum och svag
Vi satte oss på bänken
i gläntan i solens sken
Vi talade om livet och tiden
och om det som ska komma sen
Jag vet inte om jag någonsin
tackat dig för att
du fanns där bredvid mig
när dagen blev så svart
Men jag skriver dessa rader
hoppas du ska förstå
att jag älskar dig brorsan
lika mycket nu som då
Jag hoppas jag kan få finnas
där för dig som du fanns för mig
någon gång om du behöver mig
vill jag vara stark för dig
Du får tycka mina ord är fåniga
du får skratta om du vill
Men dom flödar ur ett naket hjärta
Som är lyckligt att du finns till
Kommentarer
Trackback
