Okänd värld



på spruckna glasskärvor

målar jag bilder


som drömmarna skänkt





av det trasiga

och brustna


bildas i din blick nya världar




och i det gungande havet vaknar livet

Inte självupplevt

på golvet
en blodig mattkniv


ditt vridna hånskratt

fastnade



mitt på näthinnan


levde ett eget liv där
i flera år


brast och vred

mitt hjärta till
oigenkännlighet



jag älskade och hatade
och växlade mellan detta
tills jag inte visste
vad som var vad


vad det var
som
spräckte mina sömmar



och till slut

fanns lösningen
inuti mig

jag födde den
när jag födde dig



även om jag ännu
(oftast på natten)
känner din blodsstank


kan jag nu se
att svart är svart

och vitt är vitt



och minnet av dig
ska aldrig mer
få mig att falla

Förälskad

Fastän jag nyss hade ätit

svarade jag ja




För jag ville inte gå hem





Mitt ofödda barn

Jag längtar efter en hand
en hand jag aldrig hållit i min
Jag längtar efter en blick
en blick som jag aldrig har känt

Att knyta ett kärlekens band
och få känna jag är bara din
När tillvaron mening nu fick
det viktigaste i livet har hänt


Om allting annat tas från mig
om inget av värde består
Av kärlek till dig ska jag väva
livets silvertråd av kärlekens garn

Jag väntar så ivrigt här på dig
jag har väntat i dagar och år
All oro och sorg du upphäva
Jag älskar dig mitt ofödda barn

Passion




Höften

som månens skärva

en linje

av lust


En kurvas form

varm sommarhud




Håret uppsatt

en fjäder mot din nacke


kittlandes

tungans vingslag




Huvudet bakåt

halsen tryggt oskyddad

Pulsen vibrerar

under munnen




Nakna händer

mjukt

över axlar

varsamt ner




Läpparna mjukt

ivriga

mot skuldran

Natt till tröst

Kvarglömd i ett eko

av höstlövens fall




Låt nattens mörker

omsvepa min spegelbild




Lägger natten försiktigt

i mina kupade händer

Minnesbild

Rummet tiger
men luften berättar
du
är arg


Din tystnad
som bestämd hand
runt
min arm


Kramar åt
din blick bränner
rakt
djupt in


Kvävande tystnad
med halsen fylld
av
osagda ord

Fann liv igen

Livets dofter nådde mig i natt,
Det var som jag fann liv igen

Jag fyllde mina lungor med dina andetag,
Och jag andades lugnt och stilla

Livets dofter nådde mig i natt,
Det var som jag fann ro igen

Smärtans svarta saknad försvann
Genom dina stilla andetag

Jag fann liv igen




Jag föll en natt



Jag föll en natt
i månens skugga
just innan dagen föds
bakom träden
vid horisonten

Mindes din röst
hur du sa till mig
jag vill känna
din varma hand
du gör mig trygg

Kom sätt dig här
bredvid mig
Låt oss känna
innan sommaren
lämnar marken

Än spelar himlen
syrsornas sång
ur doften av ljus
i ditt hår
en röst så klar

Ur askan av minnen
reser sig solen
Vi sitter tysta
mitt i morgonljuset
Försiktigt leende




Den gråaste dan på året


Det var den gråaste dan på året
Hela sommaren var i övrigt fin
Just den dagen föll himlens tårar
Genom sorglig blekgrå gardin

Jag smekte din panna
Sjuttiofem timmar till ett slut
Så stilla du falnade
Tystnade och andades ut




Händer skakar



Händer skakar
Inte av ålder
Inte av oro

Du behöver inte
fråga
Varför

Du vet

Glaset mot munnen
Vatten på hakan




Leende ögon och munnen



Leende ögon o munnen
En blick o jag försvann
Jag trodde blåögt o evigt
Drömmen ännu ej sann

Doften på kudden
Av att du varit där
Nu rinner salt över huden
Längtan o hjärtats begär

Mina tårar varma o salta
blicken dimmigt grund
Dagar o nätter av längtan
Av längtan efter ännu en stund

Men jag försöker tänka klarare
Sköljer ur min blick
Vill minnas glada stunderna
Dagarna vi fick

Men min sorg är lite hårdare
Lite större än igår
Tomheten som fyller mig
Längtan av minnenas spår

Mina tårar varma o salta
blicken dimmigt grund
Dagar o nätter av längtan
Av längtan efter ännu en stund

Om det fanns nåt jag kunde säga
Nånting jag borde ha gjort
Låt det komma till mig
Så vi kan återvända fort




Mötte varma bruna



Mötte varma bruna
med mina sorgsna blå
tomheten i djupet
kanske för svår att förstå

träden växlar färg
livet väcks nu åter
ingen kan nog se
att mitt leende faktiskt gråter

Fåglar vänder lyckliga
siktar grönt norrut
för mig långa vägar,
eviga nätter utan slut

Hur tomt kan fyllnad kännas,
hur mättad kan tomhet va
Samma sol och samma himmel
Vi vill ju bara ha det bra


Ingen brådska,
vi är där vi är
På stigen som leder framåt
tusen viljor, saknad, begär




Till min bror

Jag minns vårt barndoms pojkrum
som vi delade, jag och du
Med affischer och skivor på väggen
så många dagar sen nu
Vi har blivit vuxna
du kanske mer än jag
Hur vi än väljer att leva
så finns liv ännu kvar
Du finns alltid vid min sida
Precis som du gjorde då
när jag som mest behövde dig
Minnen svåra att förstå

Vi gick stigen uppför berget
Samma spår som hon och jag
Du gick stark och tyst
när jag gick stum och svag
Vi satte oss på bänken
i gläntan i solens sken
Vi talade om livet och tiden
och om det som ska komma sen

Jag vet inte om jag någonsin
tackat dig för att
du fanns där bredvid mig
när dagen blev så svart
Men jag skriver dessa rader
hoppas du ska förstå
att jag älskar dig brorsan
lika mycket nu som då
Jag hoppas jag kan få finnas
där för dig som du fanns för mig
någon gång om du behöver mig
vill jag vara stark för dig
Du får tycka mina ord är fåniga
du får skratta om du vill
Men dom flödar ur ett naket hjärta
Som är lyckligt att du finns till





Höst i blodet

gråa moln
täcker dina ögon

din blick
varm i mina

värm oss
höst i blodet

skrikande måsar
berättar livet kommer

med livfulla
blå, skuggorna längre

Till Tilde

Jag hann aldrig se dig
finns
ingen bild

Trots allt du är saknad
likt
vårvindens doft

Ett liv, vad mera är
Varför
ekar tomt




Blundade och föll



Att min skugga
stod upp
När jag själv föll

Kommer jag aldrig
förstå

Genom blickar
Brände
även månen
Min hud

Slutna ögon
tystnade er värld





Härdade hand



Härdade hand
Torr o
narig

År av tid

Blicken svag
En tår
tillbaka

Tid av liv




Hemlös med hopp

Trappan är hård o kall
i natt
Din kropp är mjuk
Blodet varmt

Ännu en tid
bara en

Våren i ådrorna
vittnar tyst
Att livet kommer
Livet kommer

Till en vän



Mäter ångest
i glas av vin
Fyller en karaff
-Ett glas till, bara
ett

Ensam i tystnad
med blick sårad
av livets svek
Vad hände?

Små vita piller
Tänjer gränser
Var finns
livet?

Imorgon vardag
Jobb igen
eller
tidsfördriv

Att överleva
bara en dag till
Idag och imorgon
och kanske
fler

Nickar mot glaset
Drömmer tyst
Ensam i saknad
Trappan är
tyst

Livet har fyllt
ett mått
Ansiktet ärrat
av
dagar





Vass egg

Vass egg

ska händer

ska,
ska
mina händer

Outforskat



utan
famnar
inte alltid

inom
faller
svart ner

Salta tårar bränner min nakna hud



Salta tårar bränner min nakna hud,

bränner i hjärtat djupa sår

Låter dom falla mot jorden så svart,

falla tungt likt minnen från igår



Salta tårar smeker nerför min kind,

för att likt regn skölja mitt inre rent

Önskar jag kunde minnas,

men inser trots allt, allt är försent



Faller i glömska, faller i gråt,

drömmer och sjunker i tider som var

Letar bland minnen,

efter bortglömda svar



Tårar så salta som havet i natt,

fräter min hud, blottar mitt kött

Söker utan mening fånga,

minnen som så stilla dött



Slocknade eldar i livets port,

saknar den glöd som livet mig gav

Vandrar vid sidan av jorden,

som till slut ska bli min svarta grav



Faller mot botten av mörkaste hav

kan inget annat än blunda och be

Salta tårar bränner min nakna hud,

sjunker i tiden, orkar inte se



Låter varma tårarna falla,

likt pärlor av glödande bly

Tunga, brännande smärta,

rispar min nakna hy





Lets try this

Ett litet test

RSS 2.0