poet

med mina sorgsna blå

tomheten i djupet

kanske för svår att förstå

träden växlar färg

livet väcks nu åter

ingen kan nog se

att mitt leende faktiskt gråter

Fåglar vänder lyckliga

siktar grönt norrut

för mig långa vägar,

eviga nätter utan slut

Hur tomt kan fyllnad kännas,

hur mättad kan tomhet va

Samma sol och samma himmel

Vi vill ju bara ha det bra

Ingen brådska,

vi är där vi är

På stigen som leder framåt

tusen viljor, saknad, begär